måndag 31 januari 2011

Kära farbror skägg...

Kan jag inte få rensa upp bland bloggarna där ute? Varför blir det svenska språket så brutalt rövknullat av talspråk och rena felstavningar? Kan jag inte få åka runt med mina drömmars gasbuss och säga åt dem att jag skall ta dem till valfri-sak-som-irriterande-människor-kan-tänkas-tycka-om-jag-vet-inte-vad-eftersom-jag-inte-umgås-med-dem?

Jag kan acceptera vissa saker, som att vissa är bättre på engelska än svenska och på så vis stavar fel på ord som i mina ögon är lika simpla som att skriva bara en enda bokstav och finns det skriv- och lässvårigheter så är det ju bara så. I denna kategori lägger jag INTE in sådana idioter jag hört talas om som skyller allt på att de har dyslexi, jag har tack och lov inte stött på sådana men de finns. Tro mig. Gasbuss, jag säger bara det.

Sedan finns de sådana som är tämligen konsekventa i sitt sätt att skriva talspråk eller bara rätt och slätt erkänner att de inte är så duktiga på stavning, helt accepterat (tycker jag om personen i fråga så accepterar jag även saker och ting lättare, tar du åt dig och är en vän så behöver du absolut inte ta åt dig för jag tycker om dig. Och ja, genom att skriva en sådan här lång parentes så frångår jag mina principer rejält men det är sådant som är charmen med mig? Samt att jag inser att det är ett fel också. Hah!).

MEN! Att nyttja "han" och "hon" istället "honom" och "henne"? RARGH! Varför jag läser den där bloggen? Jag vet inte, för att göra mig mer lycklig över att jag inte är inblandad i den där rövhålsmaffian alternativt så har jag drag av masochism.

När jag pratade med min lärare i engelska förra veckan så sade jag att jag inte ville lära mig något annat språk förrän jag faktiskt kan behärska mitt eget. Jag kan göra mig förstådd samt förstå engelska mer än vad jag trodde och det är det jag var ute efter, jag finner inget nöje att börja uttrycka mig på det mer än det. Svenska är ett vackert språk och de som inte håller med är bara förbannat lata och totalt blinda för alla vackra texter som finns på det. Utan mitt språk förtvinar jag och jag hoppas bara att mitt ordförråd är åtminstone en bråkdel av det jag önskar att det är.

En gång i gymnasiet så utbrast en vän till mig att jag var den enda hon hade hört nyttjat ordet periferi samt termen att gå ut i periferin vilket gjorde mig tämligen förvånad eftersom det är ett vardagsord för mig. Inte vardag som att jag använder det varje dag men på samma sätt som cykel finns i grunden av ordförrådet, kanske borde jag säga mobiltelefon vilket torde vara det ord ynglen lär sig i tidig ålder. Åt fanders med mamma och pappa när man kan säga sms med ljuv barnastämma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar