tisdag 15 mars 2011

Fnhk

Jag är inne i en folkilsk period då jag får ta mig i örat för att inte bli förbaskad på varenda liten sak som stör mig, mycket knorrande och morrande över saker som jag inte brukar störa mig nämnvärt på och det är väl bara så det är för stunden. Ett bra sätt att få mig på rätt köl? Att börja fundera på vad andra tycker om min eminenta personlighet och så brukar jag skärpa mig.

Fast det är ju så det är och till viss del skall vara, man tycker inte om allt som alla andra gör och det finns alltid något stör på ett eller annat sätt men då skall man se till för- och nackdelarna.

Men visst har man stött på sådana där charmerande psykiska vampyrer, sådana personer som suger ur all kraft tills man blir vrängd ut och in. Jag kände en sådan när jag gick i gymnasiet, jag tyckte bra om henne och vi tyckte lika om mycket men så var det den där sura smaken jag alltid hade i munnen efter att ha umgåtts med henne. Den som gjorde att jag kände mig mindre värd än vad hon var och att jag aldrig kunde bli lika bra som hon var.

Jag tvingade undan den sura smaken och intalade mig själv att det var min avundsjuk som gjorde det, avundsjukan som gjorde att jag tryckte ned mig själv som straff tills jag faktiskt insåg att hon troligen gjorde det med flit. Även om det inte var medvetet så var det något i allt hon sade som gjorde att jag kände mig mindre för varje gång, att jag lakades ur och krympte.

Kanske var det bara att jag var mottaglig just då och att jag nu skulle totalt ignorera det men jag tvivlar, det var något av det där kvinnliga i tonen. Samma ton som finns i "Oj, har du gått ned i vikt?" som sägs till någon som personen VET har gått upp i vikt.

Jag försöker att undvika psykiska vampyrer och jag är livrädd för att vara en sådan själv, ändå har jag fortfarande många tvång över att jag måste stå i någon annans skugga men det blir bättre och bättre med årens gång. Det är inte många gånger i mitt liv som jag faktiskt ärligt har kunnat säga till mig själv att jag trivs med att vara den jag är men de tillfällena kommer alltmer ju äldre jag blir och jag samlar istället på folk jag som faktiskt vill samla på.


En mysig känsla faktiskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar