söndag 13 mars 2011

Men, asså, hallå, lixom?

Jag känner mig så konstigt verklighetsfrånvänd, jag bygger upp rutiner och vet inte riktigt varför när de snart kommer att försvinna till onödigheten.

Varje morgon undrar jag omedvetet vad som kommer vara missnöje den här gången, vissa gånger är det verkligen inte roligt att gå dit och andra dagar är det som om inget har hänt. Att vara professionell går emellanåt över till ren och skär mobbing för att sedan slätas över och det är skrämmande att man skall vara så feg för att säga ifrån. Troligen kommer tunghäftan från att förvåningen över att "vuxna" människor tillåter sig att bete sig så.

Under tiden planerar jag det som äntligen skall bli mitt hem igen, det som jag har flydde ifrån så länge utan att veta varför och jag längtar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar