söndag 3 april 2011

Inte en av mina dygder

Bara jag hör namnet på dig eller ser en bild så börjar monstret vråla på insidan, det vill ut och slå ner alla mina duktiga flickan-barriärer så att jag kan skrika mig blå i ansiktet. Jag vill förklara alla fel du gör eftersom du uppenbarligen inte ser dem själv, gnugga dem i ansiktet på dig på samma sätt som man straffar en katt som har gjort ifrån sig inomhus.

Men nej, jag kommer att gå runt och gnaga på det på insidan och svära haranger när jag hör ditt namn eller om du har gjort något mer stolpskottigt vilket troligen kommer att ske förr eller senare och jag kommer fortsätta över att bli förvånad över att någon ens vill vara i närheten av dig.

Så istället kör jag lite passiv aggression via det här mediet samtidigt som jag tackar alla mina lyckliga stjärnor över att jag troligen aldrig behöver träffa dig någonsin igen. Härliga tanke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar