lördag 7 maj 2011

En liten statusuppdatering

Röran i hemmet blir sakta men säkert lite mindre rörigare, utrotningen av min garderob resulterade i tre säckar med blandat bös och köket är tio banankartongers innehåll magrare. En del av mig undrar om jag har drömt för jag kan inte riktigt förstå att nästan tre år kunde gå så snabbt och att jag hade så lätt att släppa staden. Människorna kommer jag att sakna däremot.

En vän undrade om jag kan se mig själv leva i Kumla resten av mitt liv och jag vet faktiskt inte, jag vill vara i hemtrakterna men man vet aldrig vad som händer. Det är som om jag lever lite i en dimma, inget känns riktigt verkligt och jag kan inte riktigt förstå att det är JAG som är med i det. Besöket på arbetsförmedlingen gick smärtfritt, bokning av tid för att möta en förmedlare och två veckors frid från att höra att man minsann inte skall säga upp sig från ett jobb hur som helst.

Visst, det kommer ett par stötar av panik när jag inser att det finns en stor chans till att jag aldrig kommer att arbeta som guldsmed igen men jag kan skaka av mig det. Mina kunskaper finns alltid där och de kan aldrig tas ifrån mig om jag inte får en hjärnblödning eller liknande. Antingen så är jag totalt likgiltig alternativt så är jag helt enkelt tillräckligt trygg i mitt yrke och det är lite intressant att tänka att 1998 är så pass länge sedan som det faktiskt är.

Äsch. Orka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar