måndag 2 maj 2011

Så mycket att ordna till

Flytten gick relativt smärtfritt, jag fick låta fina Madde kidnappa ett par saker för förvaring och tre stolar fick gå till de sälla jaktmarkerna. Att jag sedan totalt glömde bort cykeln var inte riktigt med i planerna. De enda gånger jag är optimistisk är uppenbarligen vid flyttning och påfyllningen av släpet slår Tetris med hästlängder.

Nu sitter jag i ett berg av saker och undrar var i hela friden jag skall få plats med allt, det krävs utgallring som är på gränsen till folkmord och resten blir troligen ett idogt pusslande.

Och jag måste gå till den förhatliga arbetsförnedringen innan fredag och jag måste få bort så mycket som möjligt innan jag åker till Kalmar så att Andreas inte behöver leka Bodaborg i hemmet. Men det är skönt att vara här igen, de senaste tre åren känns nästan inte verkliga eftersom det inte är något som jag brukar göra och frågan är vad nästa projekt blir.

Ännu en motivering till att få upp all packning är att få upp alla fina tavlor på väggen som jag fick i avskedspresent, massor med muffins och ett collage kamouflerat som en Super Mario Bros-värld.

Själva staden lämnar jag gladeligen bakom mig, den är konstig och jag kommer troligen aldrig att förstå mig på den riktigt. Något jag skall gå in på djupare en annan gång och nej, det är inte bara negativt utan mer skumt.

Men människorna är svårare, att våga erkänna för mig själv att jag faktiskt tror att jag kommer att bli saknad, att inse att jag kan få nya vänner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar