onsdag 1 februari 2012

Skal

Orden låser sig och jag får inte fram några, undviker nästan samtalen, vet inte vad jag skall säga, kan inte säga det jag vill säga, undviker, dansar runt hålen likt någon som vet var minorna i marken är nedgrävda. Orkar inte ta itu med det, orkar inte och vågar inte eftersom jag är rädd för att falla tillbaka i gamla vanor där saker bara ignoreras och aldrig tas upp alternativt blir mitt fel.

Så jag isolerar mig, gömmer mig, sysselsätter mig med annat, drömmer mig bort, sover mig bort, super mig bort emellanåt. Kylan fryser världen och mitt skinn, dövar mina tankar och känslor tills det är frost på huden och i håret. Ingenmansland med taggtråd och spränghål, skyttegravar och senapsgas.

Så jag gömmer mig under täcket och ignorerar en del av världen. Orden sviker mig än en gång.

1 kommentar:

  1. Du är inte ensam om att gömma dig.... Har gjort de MÅNGA gånger... Så ja kan förstå din känsla...

    De kommer lösa sig, men de kommer ta tid...

    Puss å tack för en underbar helg!

    SvaraRadera