onsdag 29 februari 2012

Vackra minnen

Självklart finns det sådana i överflöd, nästan tio år ger en stor del av sådana. Den morgonen när jag fick frågan "Vill du inte ha te?" på ett jedi-liknande sätt eftersom han hade lagt en present i teasken. Ett armband jag fortfarande kan bli lite ledsen över att jag var tvungen att lämna tillbaka för att det var för litet även om vi fixade ett större någon månad senare.

Alla de gånger då jag slappnade av att komma hem, på samma sätt som de experiment där ström förs genom en muskel och den krampar.

Och så slutar det så här. I lögner och lurendrejeri. Det är så förbannat ledsamt att det var tvunget att sluta så när det hade varit så mycket enklare att bara säga "Du, jag har träffat någon annan." för även om det hade lämnat mig förkrossad så hade det åtminstone varit ärligt.

Nu när alla känslor har svalnat för länge sedan och jag fortfarande har olösta knutar att ta hand om innan vi är helt och hållet avklarade med varandra så kan jag inte låta bli att känna mig förbannat dum över att vara sådär... artig. Senaste gången (flera månader sedan får jag väl tillägga) jag hade någon kontakt med honom så slant det ur mig i ett sms. "Allt bra annars?" Varför i hela helvetet skulle jag bry mig om det? Jag borde väl önska död och förintelse över någon som har varit otrogen? Jag var ärlig i den frågan och det svaret jag fick var mer av ett standardsvar vilket var lite förolämpande även om jag inte tänker speciellt mycket på det.

Det är bara ledsamt att ibland känna som om jag har slösat bort nästan tio år av mitt liv på ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar