lördag 30 juni 2012

Tiden som gått.

För ett år sedan så rasade större delen av min värld och sedan dess har det mesta slagits omkull och strukturerats om. Jag har gått igenom åtskilliga faser och insikter allt eftersom och ett år senare så sitter jag tämligen ensam men ändå på sätt och vis nöjd med mig själv även om jag drog ett rejält kort strå.

Jag förlorade någon som jag trodde att jag faktiskt skulle leva bra länge med och nu när stormarna har lagt sig så kan jag väl se från båda sidor även om det ALDRIG kommer att vara nog för otrohet. Aldrig. Jag skulle ljuga om jag sade att jag önskar honom allt gott i framtiden för jag är småaktig nog för att hoppas  på att han får smaka på sin egen medicin. Mycket dumt må jag ha gjort igenom livet men otrohet i ett seriöst förhållande hör inte till den listan.

Sedan snurrade jag runt och var i ett kaos, tårar snor och annat tjafs gick omlott i varandra alternativt hand i hand och jag lärde känna en ny person. Någon som jag trodde att jag lärde känna även om jag inte var dum nog att vara alltför blåögd. Sedan började karusellen.

Allt har två sidor men allt sker av en anledning, åtminstone hoppas jag fanimig det. Är det något som jag är urusel på så är det att säga ifrån men det sista året har gjort min ryggrad något starkare och därför är det ledsamt att saker och ting urartar som de gjorde. Jag skulle kunna ta upp förklaring efter förklaring men i sluttampen så är det väl helt enkelt så att folk förändras, jag har alltid varit någon som stått i skuggan av någon annan, alltid varit mån om att inte göra vänner upprörda och skämts om jag gjort något som fått vännerna att se snett på mig. Har jag fått en pik om att jag tycker om något som inte uppskattas av vännerna så har jag vikt mig och intalat mig själv att jag nog inte skall säga något mer om det alternativt skämmas extra och sluta med det. Jag har försökt att forma småsaker här och var för att vara till lags.

Det må låta drastiskt och som att jag har varit en kameleont som aldrig visat sitt rätta jag men det är inte hela sanningen, detta är bara axplock av de värsta stunderna men de är inte så många som andra inbillar sig.

Jag minns när den där människan jag trodde att jag var tillsammans med samlade upp sin irritation i veckor eller månader för att sedan ta upp dem när vi skulle sova på grund utav något helt annat och detta lämnade mig till ett gråtande kolli som kände att jag inte kunde göra rätt på något sätt överhuvudtaget. Jag var en dålig flickvän för att jag inte gjorde ditten eller datten, att jag sade si eller så, att jag gjorde det eller det.

När sanningen kom fram så blev jag rosenrasande över att det var JAG som hade fått dåligt samvete över att JAG hade gjort "fel" saker samtidigt som han gjorde något som var så mycket värre. Över att han lade över sitt dåliga samvete på mig genom att  påpeka alla fel jag hade gjort.

Det är lätt att falla tillbaka i gamla vanor och i höstas när jag fick meningen "Du får lära dig att säga ifrån och stå för vad du tycker." och sedan väl gjorde det så resulterade det i det här. Ändå så tog jag den enklare vägen ut eftersom vissa personer är mina svaga punkter och att jag i grund och botten inte vill göra någon upprörd öga mot öga. Så jag gav upp, jag vände mig om och slutade att ge förklaringar som bara trasades  sönder och inte ansågs bra nog. En del av mig visste vad som komma skulle och jag hade verkligen ingen lust med att det  skulle bli någon sorts välja sida-kampanj och jag lämnade större delen av min bekantskapskrets bakom mig för att göra det enklare för dem.

Anledningen? En helt annan än vad som tros, det är mer en bägare som runnit över och som exploderade på fel sätt. Jag fick inget pris på andra sidan men det gav en del lärdomar som kan komma till nytta. Så jag lutar mig helt enkelt tillbaka med insikten om att jag kommer att vara till större delen ensam och lär mig mer av det för gjort är gjort.

Det gångna året har varit åtskilliga förluster som har gått hand i hand just på grund av den första händelsen men någonstans måste man väl börja. Jag förlorade en pojkvän, en bästaste vän och åtskilliga bekantskaper men jag sår vad jag skördar helt enkelt. Det löser sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar