måndag 9 juli 2012

Fin

I slutet så är allt bara smutsigt, nedlortat och i behov av rengöring. Hudavlagringarna randar badkaret, talget solkar örngottet, svettets salt lämnar vita fläckar på tröjorna.

I sådana ögonblick är det svårt att tro att något faktiskt kan bli rent, kan betyda något, kan vara något bra. Då finns bara smutsen, fläckarna, dropparna, skräpet, lorten.

Hjärnan försöker att kompensera, försöker att få allt att blekna, även om minnen kan vara starka så kan man även välja att låta minnen blekna.

Emellanåt är det svårt. Svårt att tro på något vackert, något rent och något som kan få fläckar men som faktiskt går att tvätta rent.

Då tappar jag tron på allt, på omvärlden, på tvåbeningarna, på digitaluren, på allt. Då vill jag inte vara en tvåbening för även om det finns mycket vackert så överväger allt det fula, det taggiga, det lumpna, det lortiga, det nedsolkade.

Någon ler vackert och det enda jag kan se är de ruttna tänderna, andedräkten som luktar död och ögonen som döljer lögner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar