torsdag 22 november 2012

Det obotliga kakmonstret


Även om jag inte äter kakor på daglig basis eller ens en gång i veckan så är jag ett kakmonster och har varit så sedan späda barnsben. En av mina favoriter är chokladlöv som jag åt så många av som liten att jag vaknade upp och kräktes mitt i natten och fantastiskt nog så har jag fortfarande inte fått nog av dem och de bakades väldigt sällan i hemmet eftersom någon nallade dem ur frysen jämt och ständigt.

Idag började de att sälja lussekatter på Statoil, något jag såg när jag susade förbi Brändåsen på vägen till jobbet, detta låg och grodde i bakhuvudet hela dagen och när arbetet var slut så kunde jag inte motstå mitt suktande längre utan införskaffade en sådan samt choklad/kaffe att dricka till. Lussekatten var något av en besvikelse men turligt nog så tycker jag även om vetebröd (släta bullar är hysteriskt mumsigt. Kardemumma... Dregel.) så ned slank den för jag är ju inte den som är den.

I skrivande nu så är min inställning till mat tämligen normal med mina mått mätt men även när jag var som sämst så använde jag aldrig uttrycket "att unna sig" eftersom bakverk är en del av kostcirkeln.


När Delicato kom med sin fullkomligt briljanta reklamkampanj där de gick tvärtemot nyttighetsnormen så gick det inte att göra annat än att le förtjust. På tal om Delicato så läste jag i en Vår Bostad för en herrans massa år sedan om en student som sade att Delicatoboll mikrad i några sekunder var förtjusande gott. Självfallet var jag tvungen att prova och, ja. Det var ganska tillfredsställande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar