tisdag 13 november 2012

En grå klump

Det molar i maggropen, morrar och rör sig.

Under dagen är det lugnt, de eviga rörelserna vaggar den till sömns. Ger mig ro. Sedan kommer skymningen, min kropp stannar av och den vältrar sig mot min ryggrad när den sträcker ut sig för att vakna upp.

Den sjunger för mig. Sjunger med dov röst så lågt ned på ljudens vibrationer att jag inte hör det, istället känner jag det som något som vältrar sig in. Den skrapar en vass nagel mot min insida, drar det nedför för att se hur vävnaden ger efter och trasas sönder. Nynnande. Den sträcker ut sig, använder diafragman som nackstöd och sjunger vidare på sin kvällsserenad.

Påminner mig utan ord, tränger sig in med något vassare än tankar, gräver sig fast och klöser, biter, river, värker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar