lördag 2 februari 2013

Så praktiskt det vore...

Andra ser målet i att skaffa avkomma, att föra sina gener vidare till nästa generation, att bara bli en amma för framtiden. Jag minns hur någon svarade på hur barnet mådde när jag frågade hur föräldern hade det och ryser lite granna.

Intet ont i att vilja göra sådant och jag är nästan litet avundsjuk på dessa människor, så praktiskt att veta vad de skall göra med sina liv! Själv hoppas jag på att inte bli bortsållad för att jag kanske inte vill avla på mina gener, dum som jag är så hoppas jag på att någon skall älska mig nog för att bortse från den saken men frågan är om det kanske inte är dags att ljuga lite istället för att vara ärlig.

Kanske är det dumt att tro att någon faktiskt skulle vilja stanna för min skull och inte för den potentiella chansen att skapa barn, jag vet inte riktigt längre. Visserligen går det ingen nöd på mig för stunden men emellanåt kan jag få anfall av bitterhet över att jag faktiskt fortfarande är ensam.

Tack och lov går de över ganska snabbt.

4 kommentarer:

  1. Det är faktiskt inte alla hanar som vill bilda familj heller, så förr eller senare kommer du hitta någon som inte vill ha några - eller som vill ha dig mer än han vill ha barn.

    Världen cirkulerar inte kring barn egentligen... och att föräldrar (nyblivna i så fall) svarar på hur barnet mår när man frågar hur de mår gör nog det eftersom att om barnet mår bra får man eventuellt sova om nätterna och då mår man liiiite bättre också. ;P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror nog på vilka kretsar man rör sig i om det handlar om barn eller inte, både i Varberg och på Ica så var det ganska stort fokus på sådant och det är svårt att ignorera det helt och hållet.

      Självfallet men det var mest sättet frågan besvarades på, barnets namn och sedan vad detta hade sysselsatt sig med. Hade det svarats med "Jag är så slut i huvudet för avkomman har hållit mig sysselsatt med sin diarré." så hade jag inte tänkt så mycket på det. ^^

      Radera
  2. Sådär är det.. Föräldrar tror att alla älskar deras barn lika mycket som dem, ungefär som jag med min hund ;)
    Jag kommer säkert bli sån...

    Hur kommer det sig att du inte vill ha barn då ? Eller är det en för personlig fråga? Själv får jag ju glatt erkänna att jag inte har tid/plats/ork för ett barn, men samtidigt så vill man.. :S Kroppen är märklig. Tror det ligger för djupt kodat i mina gener. Skulle det bli så att man råkar bli befruktad skulle jag inte gråta för det... :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft den inställningen så länge som jag har kunnat minnas, som liten var det för att jag tyckte att barn var äckliga och allt eftersom min ålder har ökat så har jag aldrig förstått det där med avel.

      Dels så tror jag inte att jag skulle bli en bra förälder men det vet man ju visserligen inte förrän man har testat men jag har bara inget intresse för det. Det är i mitt tycke inte värt besväret. Eller. Jag vet faktiskt inte, det har aldrig intresserat mig så jag har bara inte velat och min biologiska klocka den har nog tappat en skruv för länge sedan.

      Radera