tisdag 12 februari 2013

Vad fick mig att börja läsa serier?

Om jag hade fått en slant för varje gång jag har sagt "Det har jag lärt mig ifrån Kalle Ankas pocket!" så skulle jag troligen kunna sponsra åtskilliga årsprenumerationer av sagda seriebok för jag är en av de som aldrig har förstått mig på Bamse. Vi hade Kalle Ankas Pocket och jag fastnade om och om igen i de extraordinära äventyren som involverade tidsresor och klassisk litteratur, min första kontakt med Sagan om ringen och Star Wars var med största sannolikhet via dessa färgglada pocketar på 264 sidor som både jag och min syster läste tills de gick sönder.

Utöver pocketarna så var utbudet tämligen intressant i utbudet, Yoko Tsuno är en stående favorit av det som kan börja räknas som något mer än syndikatserier. Erik den röde var ett album som även fanns hemma samt åtskilliga sönderlästa exemplar av Asterix, Tintin och några loppisfynd av serier som för mig var tämligen okända. En återkommande sak i de serieäventyr som jag fastnade mest för var de där verkligheten var lite utöver det vanliga, Finn och Fiffis Det hemlighetsfulla slottet är en favorit och Tintinäventyret som börjar med De sju kristallkulorna är underbart.

Under skoltiden i Östansjö slukade jag mig igenom alla serier som fanns, inte för att jag inte tyckte om att läsa utan för att de tilltalade mig. Jag läste varenda album av Valhall som fanns att tillgå eftersom asatrons sagor har legat mig varmt om hjärtat så pass länge att jag snart ärligt kan säga att jag ALLTID har tyckt om dem och när de tog slut gick jag igenom Yakari, Buddy Longway och sedan bläddrade jag mig igenom Muminserierna.

Återigen är ett återgående tema att de serier jag minns bäst är de med ett tema som är lite utöver det "normala", jag minns serieantologin med Creepshowserierna i som något som jag slukade samtidigt som en del av mig nästan tyckte det var lite pinsamt att tycka om något som var så pass "otjejigt" och brutalt.

När jag började i sjuan så fick man uppleva de magiska håltimmarna då man helt plötsligt hade fritid att spendera. För mig som inte bodde i samhället betydde det att jag sökte mig till biblioteket och deras seriehyllor där jag hittade Frank Millers Sin City, Charles Burns Kaballa Bonga, Daniel Ahlgrens Röja spettet, Art Spiegelmans Maus, Joakim Lindegrens Kapten Stofil, Max Andersson, Pirinens Kvarteret Kniven... Listan kan bli lång men det jag läste igenom var det som jag misstänker att biblioteket betecknade som ungdomsserier och ända sedan jag läste Maus har det varit det ypperliga argumentet för att serier inte bara är underhållning med färgglada bilder även om jag gottade mig rejält i de blodiga och smutsiga serier som ofta var med i Galago. Giallo var en liten samling med serier som jag inte ens är säker på vem som var skaparen till dem men de var underbart mörka och vridna, en av de små korta novellerna involverade en flicka som (om jag minns rätt) slog ihjäl sin mamma och mammans älskare med en hammare för att sedan hälla ut spindlar över dem.

Jag är till viss del en bakåtsträvare, även om jag faktiskt kan uppskatta åtskilliga serietecknare som tecknar som klåpare så bör det i grund och botten vara väl gjorda teckningar och jag blir extra glad om jag hittar en samtida svensk serietecknare som inte har fallit för mangafrestelsen. Japanska serier är.. Ja... Jag tycker ju om det bisarra så jag har läst en del konstigheter inom hentaiområdet, ett ämne som inte är bra för lunchdiskussioner.

Det var Sin City och Maus som fick mig att fastna ordentligt, det var de som öppnade upp mina ögon för vad serier verkligen kan erbjuda, något som utökades extra mycket med Watchmen, en bok som jag sträckläser varje gång jag läser om den.

Och nuförtiden? Jag läser det mesta eftersom jag anser mig vara en stor gröngöling när det kommer till serier och det betyder att jag vill slurpa i mig så mycket jag kan när serietörsten anfaller. Jag vill läsa allt men tiden och koncentrationen finns dessvärre inte riktigt där även om jag jobbar på det.


Det finns åtskilliga jag inte har nämnt här, Spawn, Smurfarna, Agent Annorlunda, Alverfolket, Han som föddes två gånger, Clifton... Jag kan rabbla i evigheter.

2 kommentarer:

  1. Tycker om din blogg. Du skriver på ett både bra och roligt sätt. Tänkvärt. Ha en fin dag! Oskar

    SvaraRadera