tisdag 5 mars 2013

De mänskliga behoven

Alla har vi gjort det eller åtminstone tänkt tanken på att göra det på ett eller annat sätt, man skaffar något som ett substitut för att man saknar något i sitt liv.


Jag föll för frestelsen för över fem år sedan när jag skaffade mina älskade marsvin Troll och Orcher för att jag kände mig så urbota ensam och eländig och jag ville ha något som fanns i lägenheten när jag kom hem. Jag älskade de små fluffisarna och jag kan fortfarande bli gråtfärdig över minnet när Troll dog i min famn. Däremot var de inte "mina" när han gick bort, jag insåg att jag inte ens kunde ta hand om mig själv och att då lägga till två liv i ekvationen blev inte hållbart för fem öre. Skammen över att jag misskötte dem överskuggade mitt leende när jag hörde deras "Ouip! Ouip! Ouip!" från vardagsrummet som svar på mitt välkomstrop när jag kom hem. De fick istället flytta hem till mitt ex som gladeligen tog emot dem och, trodde jag, tog hand om dem bättre än vad jag gjorde.

Även om det är mycket enkelt att skylla ifrån sig på andra så är jag ändå säker på att det är en sorts misskötsel som var orsaken till Trolls alldeles för tidiga flytt från jordelivet, troligen var det att han blev sjuk av att stå i drag och att detta inte uppmärksammades i tid bevisar bara att han inte tog upp dem för den dagliga gosningsdosen.

Sedan dess har jag om och om igen längtat efter nya små fluffisar att förälska mig i men vulcanen i mig säger stopp och belägg i god tid, djur är inte för alla och jag är en av dem som inte skall ha sådana. Fördelarna drunknar i det som jag ser som nackdelar och jag tror inte att det är sådant som skulle ändra sig under tiden.

Och även om jag i vissa situationer är infernaliskt ensam så är denna känsla inget som ett djur skulle kunna rädda mig ifrån eftersom det i grund och botten ligger i mig och inte i att jag är ensam och inte känner någon. Ett djur hade bara varit ett försök att blunda för faktumet att jag har extremt stora murar som byggts upp under den senaste tiden och sådant tar tid att slå ned hur stor slägga man än har.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar