tisdag 9 juli 2013

Måste passa in, måste passa in

Som liten försökte jag att vara sådär som man skulle vara som tjej. Gilla hästar, leka med dockor och ha långt hår. Hoppa hopprep och, ja. Vara tjejig helt enkelt, för att det var så man skulle vara. Åtminstone inbillade jag mig det.

Populär var jag inte men jag ville ju vara det men eftersom jag inte trodde att den jag var skulle vara tillräckligt intressant för det så blev jag en sådan där förbannad underhuggare till andra och lät de populära styra mina val och åsikter.

Jag var inte en rakt ut mobbare utan mer en av de som höll tyst och således var jag inte mycket bättre än en av de som sade orden, jag följde med i strömmen och höll käften, jag nickade åt det som var "rätt" åsikter och jag var överlag en riktigt patetisk ungdjävel.

Hur har detta format mig månntro?

Att jag får dåligt samvete när mina åsikter inte stämmer överens med andras och jag har en liten lust i mig att bara hålla med för att det inte skall bli diskussioner. Jag undviker att lägga mig i diskussioner för att jag inte orkar att ta itu med eventuella stormar efteråt för att jag får dåligt samvete av att ha en egen åsikt. Fegt? Japp, jag jobbar på det men det går ju åt rätt håll för jag vill inte vara en nickedocka längre även om jag fortfarande skyggar för konsekvenserna av att öppna munnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar