måndag 13 januari 2014

Skarvar

Det finns människor som lockar fram det sämsta i mig, drar upp de värsta dragen från undersidorna av min själs mindre smickrande stenar.

Det finns människor från yngre dagar som jag trodde att jag tyckte om och som jag kallade vänner men som lämnade mig med en besk smak i  munnen, som om jag inte dög riktigt. Det finns människor som förvandlar mig till en människa jag inte vill vara, en som har väskan full med dolkar och munnen full av så mycket gift att det sipprar ut genom mungiporna. Det finns människor som gör att jag ser mig i spegeln och hatar vad jag ser vilket samtidigt gör att jag ser inåt i mig och hatar den jag är.

Vissa kombinationer är bara inte bra, vem det sedan beror på är inget att spekulera i utan det kan helt enkelt vara personkemi.

Sedan finns det människor som det skär sig med, som lämnar dig arg och bitter men som det sedan visar sig vara värt att kämpa tillbaka uppför berget för. Det finns de som gör att du faktiskt känner dig som en jämlike även om åsikterna kan vara vitt skilda åt, de som man åker berg- och dalbana med och som man käbblar med, surar åt, skrattar med, tramsar med och lever med.

Det finns sådana människor som man undrar om man egentligen känner när man börjar beta ned till beståndsdelar och inser att man kanske inte riktigt har koll på allt vad de tycker men som man samtidigt ändå på något sätt vet om det som är viktigt.


Jag försöker att samla på de människor som lyfter mig och gör mig till en bättre människa även om jag faller nedåt och studsar mot de slemmiga stenarna i mitt inre emellanåt.

Jag hoppas att jag kan göra någon nytta tillbaka till dessa människor också, förhoppningsvis ser de inte allt det där svarta och äckliga som sipprar ut mellan skarvarna i kullerstenen på insidan av mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar